Att arbeta i process

Ibland längtar jag efter lektioner där jag ger en uppgift vid lektionsstart, eleverna jobbar (på sin egen nivå) och vid lektionsslut har eleverna lärt eller tränat på samma stoff.  Så kan man – krasst uttryckt – kryssa av den kunskapsinhämtningen eller färdighetsträningen för att gå vidare till nästa steg vid nästa lektion. Stegvis och i samma takt leds eleverna parallellt framåt. Var och en på sin egen nivå. Men så finns det arbetsområden eller ämnen rent generellt, där dagens lektion tar vid där förra lektionen slutade men där eleverna allt efterhand befinner sig olika långt i processen. Hur kan man då organisera för att ”hålla ihop” undervisningen?  Här kommer lite av mitt tänk av problematiken.

foto: Bengt Christensson

Träslöjden är ett ämne där man ofta jobbar över tid med sina slöjduppgifter. Visst händer det att jag sätter en uppgift i händerna på eleverna som endast varar några enstaka veckor men oftast är det arbeten som löper över ett antal veckor som kan bli till månader om man bara har slöjd en gång per vecka och där slöjduppgiften är av mer komplex karaktär.

Kortare uppgifter kräver ofta att det finns en hel klass/grupp-uppsättning av förekommande verktyg eftersom det förväntas att alla ska genomföra samma moment ungefär samtidigt.

foto: Bengt Christensson

(Jag resonerar här som om process-arbete vore synonymt med arbete över lång tid men så behöver inte alls vara fallet)

Fördelarna kan se ut så här: När läraren med sin genomgång visar nästa moment kan alla förväntas genomföra detta eftersom de har uppgiftens innehåll i färskt minne. Alla elever förväntas bli färdiga ungefär samtidigt med samma innehåll vilket kan underlätta t.ex. om man ska redovisa sitt arbete inför gruppen. Vidare har jag som pedagog ganska bra helhetskoll eftersom en lektionsuppgift inte kan spreta hur mycket som helst. Ytterligare fördelar kan vara den elevgrupp som gynnas av korta uppgifter som inte upplevs som evighetsprojekt.

foto: Bengt Christensson

Ett arbetsområde där eleven jobbar över lång tid, och förfogar över hur arbetstiden ska fördelas har andra fördelar.  T.ex. när jag möter elever som ges tid att ”blomma ut”.  Jag gläds åt att möta nöjda elever som fördelat sin tid utefter sina behov och begränsningar. Elever som fått möjlighet att visa vad de kan och som känner att de fått ut vad de har inom sig. Att vara problemlösare, att ganska fritt få välja mellan olika material, tekniker eller tillvägagångssätt gör många elever till ägare av sitt egen lärande. Där jag som pedagog inte har en parallellt arbetande grupp framför mig utan istället coachar på individnivå. Kanhända detta resonemang passar bäst i praktiska ämnen, det jag beskriver här är min känsla av just mitt ämne.

Jag gillar slöjdarbeten med vidare ramar och som inte styrs av att alla gör samma föremål, jag kanske vill att alla måste genomföra en viss teknik eller att slöjdföremålet anknyter till en viss årstid. Detta resulterar ofta i slutresultat som har så olika karaktär så de blir svåra att direkt jämföra med varandra. Detta trots att man jobbar med ett och samma arbetsområde. Då minskar också risken att man som elev känner sig misslyckad. Att på musiken sjunga för sina  klasskompisar, att i bildämnet sätta upp sitt självporträtt på väggen bredvid alla andras, att med ett elegant hopp på idrotten ta sig över plinten när resten av klassen tittar på är mycket utlämnande för de som har svårt att nå höga mål. Det finns många vuxna som skulle ha tvärvägrat att genomföra moment som vi allt som oftast kräver av våra elever. Därför att man inte vill bli jämförd med andra inför öppen ridå. Detta måste vi vara väl medvetna om när vi sätter våra förväntningar på eleverna.

foto: Bengt Christensson

Min filosofi är att ge eleven träning att tänka process-artat. Eleven bör – särskilt på högstadiet – tänka i termer av ”Hur långt har jag kommit och vad är nästa moment”?  ”Varför är just detta moment nästa steg och hur ska jag ta mig an utmaningen?  När elevens egna tänk får styra, skaffar han/hon sig en egen plattform för sitt lärande som skapar självförtroende och som bäddar för fortsatt gott skolarbete.  Eleven tänker steg för steg i sin process och skaffar sig kunskaper för vuxenlivet.

Hur man håller ihop arbetet i gruppen? Här kommer några av mina hållpunkter:

  • Bortsett från ett arbetsområdes introduktion sker mina genomgångar ofta på förekommen anledning d.v.s. när någon i gruppen kommit till ett moment där jag inte kan förvänta mig att kunskaper från tidigare genomgångar räcker till eller saknas helt.
  • Ibland har jag frivilliga genomgångar för behövande elever. Man kanske har kunnat men glömt något moment eftersom det var längesen det praktiserades.
  • Jag uppmuntrar på olika vis till att eleverna lär av varandra.
  • Jag har arbetsområden som är flexibla där det mot slutet både finns gott utrymme att förenkla och fördjupa.
  • Jag ger tidsmässig lotsning under resans gång hur långt eleverna borde vara. Inte hur långt man måste vara. Om en elev har dragit ut på tiden i en del av processen kan kanske nästa del anpassas så att den blir kortare istället.
  • Givetvis har jag även extrauppgifter/fördjupningsuppgifter för de elever som blir färdiga i förtid, likaväl som jag försöker hitta extratid för de elever som har det behovet.

 

Att diskutera:

  • Vilka för- resp. nackdelar ser du med processarbete?
  • Vad är det viktigaste momenten i din planering och förberedelse av ett arbetsområde med detta arbetssätt?
Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *