Att äga sitt lärande

Att äga sitt lärandeI år jobbar jag inte mycket med åttor och nior, utan bekantar mig lite extra med sexor och sjuor. Alla förstår att det rent kunskapsmässigt, mellan yngre och äldre barn, är stor skillnad.  Men råder det någon skillnad mellan de yngre i sexan och äldre i nian med tanke på att äga sitt lärande? Varför ska man överhuvudtaget äga sitt eget lärande? Är ägandet viktigare för den lille knatten än för den äldre eleven som snart är gymnasist? Kanske är frågan om det är viktigare för den yngre eleven att göra framsteg än för den yngre…

I båda grupperna har jag  t ex jobbat med checklistor på skrivna texter. En checklista är ju ett sätt att närma sig sitt eget lärande.  Checklistorna har naturligtvis inte sett likadan ut för sexor och nior, men principen har varit densamma. Efter kontroll bad jag eleverna att notera vad de missat för att vid nästa skrivande gå runt och fråga vad de skulle tänka på. Faktum är att jag tycker båda grupperna har haft bra koll ” i minnet” på sina checklistor. Däremot glömde den yngre gruppen i sin iver ofta vad de skulle tänka på, när de väl var igång och skrev igen. De äldre kändes mycket mera medvetna och noggranna med att inte falla i samma grop som tidigare.

Jag antar att egen checklista är en bra början till kamratbedömning. För ett tag sedan lät jag mina sexor titta på hur niorna, som gick ut i våras, gjort sina kamratbedömningar.  Det var gripande att uppleva hur se yngre gladdes över beröm som niorna gett varandra i Two stars and a wish. Sexorna tyckte det var gulligt med stjärnorna som niorna delat ut med riktiga stjärnor. Här följer några citat:

☆Jag tycker det var bra att du skrev en lite mystisk novell och att man först får reda på att Hans är en katt i slutet.

☆Du beskriver personens känslor mycket bra och jag tycker om att du berättar att hon aldrig förut reagerat på det sättet. Då förstår man vilka känslor personen har.Jag hade gärna velat veta vad som hade hänt ” de senaste veckorna ”.

☆ Detta är en väldigt viktig del i texten tycker jag. Du har fått med hur personen mår som man även fick veta i tidigare stycke. Man får en tanke om hur hon ser ut och vad hon har blivit utsatt för. Väldigt spännande då man inte får veta vad som har hänt, utan man får tänka ut det själv vilket kan vara vad som he

☆ BRA RUBRIK.
Man blir sugen på att läsa novellen när man läser din text, eftersom att jag personligen tycker om berättelser om kärlek 🙂 Bra jobbat!

Jag skulle önska att du inte avslöjade så mycket i denna mening, men annars en mycket fin och bra novell.

Jag tycker att det skulle vara bra om du även skrev hur det påverkar samhället när kändisar blir behandlade på det sättet och tvingas ändra på sig och bli “perfekta”. Vad kan det ha för påverkan på dagens ungdomar som ser kändisarna som förebilder? Det påverkar ju inte bara kändisarna.

Men även de små önskningarna gick hem. Gamla elevexempel på Two stars and a wish är  också ett fint sätt att arbeta med demokrati på. Jag får möjlighet att visa de yngre eleverna på vilka sätt det är okey att uttrycka sig mot varandra. Jag har tidigare skrivit om detta på bloggen.

Förra veckan skrev de yngre deckargåtor. Först visade jag på ett proffsigt exempel från en lärarhandledning. Därefter plockade jag fram sex år gamla elevdeckargåtor, som vi i klassen gissade på, betygsatte och placerade i olika betygsmatriser. Det går lätt att avmarkera, fotografera av och visa detta på tavlan. Därefter skrev de nya eleverna sina deckargåtor och visste mer än tidigare vad de skulle ta fasta på.

Jag tycker det är slående hur mycket lust och motivation sexorna är bärare av när de kommer till vår 6-9skola. Nu menar jag inte lusten till att få en egen dator, utan den där lusten ett barn har som knappt kan vänta på att få börja. Denna lust, upplever jag, avtar med åren. Lusten blir istället strikt inriktad på att fixa så bra betyg som möjligt, speciellt sista terminen nian. Då handlar mycket om taktik för att komma iväg till det man vill komma till, en bra gymnasieskola med just den det program man vill in på.

Jag har ingen känsla av att eleverna i sexan är speciellt intresserade av sina betyg. Vid det första utvecklingssamtalet i år hade jag och min mentorskollega frågan ” Minns du några omdömen från femman ifrån Infomentor eller något läraren sa att du var speciellt bra på? Berätta något som din förra lärare tyckte att du skulle utveckla? ”Det var inte många elever som visste, men lust att komma till skolan, det hade de! Ser man på niorna, visste de exakt var de skulle sätta i stöten för att lyckas, när vi diskuterade på t ex utvecklingssamtalen. Niorna hade kommit så långt att de tog mer och mer ansvar för hur man arbetar och hur mycket. De var också mer medvetna om att träning lönar sig.  Träning är ju också den viktigaste orsaken till framgång. Många elever tror att de inte kan, innan de börjat träna. De har inte riktigt förstått att de kommer för att lära och träna i skolan. Inte heller har de alltid förstått att den som kan, också jobbat för det.

C3b4me är ett annat sätt att större ansvar i sin lärandeprocess. I min stora sexa har vi jobbar med detta i bänkraden. Alla 28 eleverna kan omöjligt springa runt i ett litet klassrum och be varandra om hjälp. När eleverna frågar varandra får de insyn och inflytande över vilka förmågor de behöver utveckla. Jag upplever att det känns positivt när eleverna får hjälpa varandra. Allt eftersom tiden går, har jag också märkt att mycket handlar om att vänja elever vid ett arbetssätt som C3b4me. När vi började trodde eleverna att arbetssättet var till för att avlasta mig. Idag förstår de bättre.

Jag tror inte arbetet med att äga sitt eget lärare skiljer sig mycket på skolan där jag arbetar. I mitt arbetslag har alla ämnen t ex jobbat med C3be4me och med kamratbedömning i t ex svenska/SO-tematiskt arbete. Däremot upplever jag att det är nytt för sexorna.  Men relativt nytt är det nog för de flesta.  Lgr 11 har trots allt inte så många aktiva år på nacken!

Att diskutera

  • Vid vilken ålder kan vi börja träna barn/elever i att äga sitt eget lärande?
  • Varför ska eleverna äga sitt eget lärande?
  • Vad är skillnaden på att äga sitt eget lärande och på att ”forska” på egen hand?
  • Hur kan vi göra för att eleverna ska behålla lusten att lära?
  • Vilka erfarenheter har ni av undervisning där elever stödjer varandras lärande?
  • En förutsättning för att kamratbedömning ska fungera är att elever visar respekt för varandras arbete. Hur kan man introducera kamratbedömning och skapa trygga förhållanden för denna?
Share Button

3 reaktioner på ”Att äga sitt lärande”

  1. Hej Lisbeth, jag jobbar också med 3b4me men har aldrig reflekterat över att eleverna inte skulle kunna gå runt i hela klassrummet. Vad ser du för problem med att de gör det? Tack för ett intressant blogginlägg.
    Med vänlig hälsning,
    Jesper

    1. Hej Jesper!
      Att eleverna frågar varandra utan att lämna sin plats, beror på att det är en stor klass med 28 elever. Klassrummet är också mycket litet. I en mindre klass skulle jag inte gjort så.
      Hälsningar
      Lisbeth

      1. Hej!

        Hur menar du att ni utformat de checklistor som du pratar om i relation till färdiga texter?

        Med vänlig hälsning Jenny

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *