Rast är ett självklart inslag under skoldagen.  För det mesta fungerar det väl och möjligheten att röra på sig, vara utomhus,  ta en paus från skolarbetet och kanske äta en frukt fyller en bra och viktigt funktion.  Rasterna är ett inslag under skoldagen som precis som övrig verksamhet kontinuerligt behöver utvärderas och utvecklas.
I det här inlägget vill jag berätta om hur vi i mitt arbetslag utvecklat vår rastverksamhet.

Redan tidigt under höstterminen identifierade vi i arbetslaget att mycket tid och kraft gick åt till att se till att alla kom ut på rast, hjälpa elever igång med aktiviteter och lösa konflikter. Vi började ställa oss frågan – “hur kan vi arbeta för bättre raster för alla våra elever?” Vilka svårigheter är det vi ser? Och vad kan vi göra åt dessa? Där någonstans började vi vår kartläggning på ett arbetslagsmöte.
Vi började med att utgå från nuläget som bland annat innefattade ett ganska bedrövligt förråd med uteleksaker och en situation i vilken elever mest höll sig till sina egna klasser.
I stället ville vi:

• introducera nya lekar så att eleverna kunde ha en bank av lekar att leka på egen hand.
• skapa gemensamhetskänsla mellan klasserna F-3.
• få in ansvarskänsla för våra gemensamma leksaker.
• främja rörelse.
• lyssna på eleverna och försöka se vad de de gillar att göra på rasten.
• att alla elever skulle må bra av rasten.
• minska konflikterna.
• ha ordning och lugn i kapprummen, som är en stor del av rasterna.

Vi ville arbeta utifrån ett slags cirkelmodellstänk där vi  började med att presentera och modellera lekar/aktiviteter. Därefter tog delen med att träna tillsammans vuxna och barn vid. Sista steget var att eleverna skulle klara att leka lekarna själv på rasterna. Vi kom överens om att vi skulle städa och göra i ordning vårt förråd och vi planerade för en  gemensam temadag då nya rastlekar/aktiviteter skulle introduceras.

Temadag

På temadagen arbetade vi i åldersblandade grupper F-3. Under en förmiddag var vi på olika stationer och lärde ut och provade på olika lekar.  Vi valde att presentera aktiviteter som vi trodde att eleverna skulle gilla om de fick en chans att lära sig dem. Vi visade bland annat  twisthopp, snörlekar och hoppa hage. På eftermiddagens pass ville vi främja vi-känslan och hade då ett rörelse/danspass där vi alla tillsammans upplevde rytmer, dans, skratt och gemenskap.

Plan för förrådet

Vidare har vi organiserat lådor utifrån vad vi såg att eleverna lekte med, samtidigt som nya saker vi ville inspirera med fanns med. Vi såg till exempel att många elever brukade leka affär på rasten. Därför har vi samlat ihop en låda som innehåller tomma plastförpackningar att leka med. Vi har också en låda med luppar, förstoringsglas, kikare och en anteckningsbok. Det är vår upptäckarlåda som visade sig bli oerhört populär. Vi har också byggklossar i en låda,  dinosaurier i en annan och  bowling i en tredje.  Lådorna får hämtas ut på rasterna och de äldre eleverna har olika ansvarsveckor under vilka de är behjälpliga i förrådet. De hjälper till att lämna ut saker och kontrollerar att allt kommer tillbaka. För att verkligen få en nystart på rastverksamheten stängde vi förrådet en tid och spred budskapet att förrådet skulle öppna igen den sjätte oktober. Bara det skapade stor förväntan! När det var dags att öppna förrådet samlade vi alla klasser i mediateket och presenterade där våra olika lådor. Det hördes många spontana Ja! Åh! och Yes! när de olika lådornas innehåll visades. Vi berättade också noga vad vi förväntade oss av eleverna och hur allting skulle fungera. Eleverna var väldigt positiva efter introduktionen och längtade efter att förrådet skulle öppna.

Vi har nu använt vårt nya förråd under en tid och det vi tycker oss kunna se är att lådorna fortfarande hämtas ut på rasterna och att äldre och yngre elever leker med lådorna tillsammans. De lekar/aktiviteter vi hade på temadagen leks fortsatt på rasterna och vi kan se att klasserna börjat leka även andra lekar med varandra. Ansvarskänslan för våra saker tror vi har ökat. Vi märker att eleverna kommer och är väldigt bekymrade om de märker att saker glömts kvar ute och vill då gärna hjälpa till att leta upp sakerna. De har också erbjudit sig att hjälpa till att sortera hopprep och twistband om de ser att de är hoptrasslade. De äldre eleverna hjälper de yngre i förrådet och fler elever är i gång på rasterna.

Men trots allt positivt finns såklart en del hinder kvar. Vi är övertygade om att det här är ett kontinuerligt arbete som hela tiden måste underhållas. Det krävs mycket vuxenstöd för att rasterna ska bli bra! Men vi tror att vi är på rätt spår med att vi engagerar oss i vad eleverna leker.  Vi har höga förväntningar på eleverna att de klarar att ta ansvar för våra saker men vi vuxna stöttar och hjälper till för att de ska lyckas.

Extra anpassningar

En tanke som växte när vi började vårt projekt var huruvida rasten är bra för alla. Mår alla elever bra av att ha rast? Under resans gång har vi mer och mer kommit till insikten att rasten inte är ett  positivt inslag  för alla. För en del barn kan det vara en oerhörd ansträngning att gå ut i ett kapprum som redan är fullt med barn. Att där förväntas ta på sig sina kläder, och sedan gå ut på en skolgård där det finns oerhört många val och du själv ska ta beslut om vad du vill göra. Det kan skapa både frustration och känslor av utanförskap hos eleverna om de inte får rätt hjälp. Därför har vi gjort en del individuella lösningar för elever som vi märker behöver extra anpassningar på rasten. Dessa anpassningar är till exempel:

• elever kan få gå en promenad med vuxen och någon kompis.
• elever kan få sitta kvar och äta frukt i klassrummet för att sedan gå ut och leka.
• elever kan få gå ut tidigare från lektionen för att få klä på sig i ett tomt och lugnt kapprum.
• elever kan få ha rast på andra tider när det inte är fullt med barn på skolgården.
• elever kan få vara inne och göra aktiviteter och helt enkelt slippa uterasten.
• elever kan få hjälp med att besluta vad de ska göra på rasten redan innan de går ut.

Vi vuxna har hela tiden en dialog kring vilka barn i de olika klasserna som behöver extra anpassningar på rasterna. Vi hjälps åt med varandras elever vilket är en förutsättning då vi har olika rastvakter hela tiden och eleverna måste kunna känna sig trygga på alla raster.

Vi har kommit en bit på vägen. Nu återstår för oss att utvärdera och se hur vi kan vidareutveckla vårt projekt att få rasterna att fungera ännu lite bättre.

Att diskutera:

• Hur fungerar rasterna för era elever?
• Vilka förbättringsområde kan ni identifiera? Eventuella svårigheter?
• Är rasterna anpassade för alla? Måste alla elever ha rast? Hur tänker ni kring extra anpassningar på rasten?