Den 20 januari firar vi Förstelärare bloggars födelsedag. För att uppmärksamma bloggens jubileum har vi bjudit in utvalda gästbloggare både från Svedala kommun men också utifrån som skriver om Förstelärare bloggar.
Anna Karlefjärd är fil.lic och utbildningsledare vid Karlstads universitet. Hon har mångårig erfarenhet av arbete med skolans styrdokument, bedömningsforskning, betygssättning, skolutveckling och systematiskt kvalitetsarbete på skolans alla nivåer. Anna är ofta anlitad som föreläsare och hon har deltagit
i flera projekt hos Skolverket gällande bedömning. Hon har erfarenhet både som lärare, kvalitetsstrateg och utvecklingschef inom olika utbildningsförvaltningar. Anna återfinns på flera ställen i landet inom ramen för Samverkan bästa skola där bland annat frågor om systematiskt kvalitetsarbete som injektion in i verksamheten står i fokus, såväl hos huvudman som i klassrummet.
Inspirera, engagera, exemplifiera
Inspirera, engagera, exemplifiera, fundera, beskriva, tydliggöra, kan alla vara ord som är en naturlig del av en lärarvardag, men det kan också beskriva förstelärarna som bloggar i Svedala.
Alla vi som rör oss tillsammans med barn och elever slår ibland knut på oss själva för att ge dem möjlighet att utvecklas och må bra. Det där mötet med barn och elever är det allra viktigaste i vårt yrke, en del av oss gör det dag ut och dag in på ett helt fantastiskt sätt, i ett helt yrkesliv, utan att någon pratar om det eller skriver om det. Några av oss har landat i en tillvaro där vi bara pratar om det, som jag till exempel, som inte möter några egna elever längre men ändå har förmånen att få möta lärare och skolledare och tillsammans sätta ord på yrket och yrkets möjligheter och svårigheter. Några andra är kvar hos barn och elever men har också ansvar och möjlighet att dela med sig av sin yrkesvardag i text och samtal, flera av dem hittar vi i Svedala. Lärare som delar med sig av sin yrkesvardag med både kollegor och andra runt om i landet. Oavsett vad vi gör och hur vi navigerar i detta yrke så är det alltid mötet med barnen och eleverna som är det mest viktiga. Idag firar vi dock er, som delar med er av ert arbete i Svedala, lite extra. Idag är det er dag!
Vi vet att för att vår undervisning, oavsett om vi är med de yngsta barnen eller våra studerande i vuxenutbildning, ska bli så bra som möjligt, så är det av största vikt att vi får möjlighet att planera, analyser, diskutera och fördjupa oss i våra ämnen och vår undervisning. För att lösa detta behöver vi både tid på egen hand och tid tillsammans. Vi behöver ibland få mötas förutsättningslöst och ibland med tydlig struktur – att tillsammans kollegialt få navigera i yrket vet vi är en framgångsfaktor. I över tusen blogginlägg har ni sedan 2014 skapat ett underlag för eftertanke, diskussion men också aktion. Ni har med era beskrivningar möjliggjort för kollegor att pröva och ompröva saker i mötet med barn och elever. Det har varit inlägg, fria från pekpinnar, inlägg där många av er har beskrivit svårigheter ni ställts inför, hur ni har prövat er fram, hur ni har misslyckats men också hur ni har hittat vägar framåt. Era bloggar har kunnat paketerats till moduler och bidragit med diskussionsfrågor. Ni har satt ord på en yrkesvardag, där komplexiteten i yrket syns, men också respekten för alla de barn och elever som rör sig genom skolan.
Under åren som ni har bloggat så har vi brottats med flera svåra saker i vårt yrke, det finns en rad kluriga systemfrågor som har lyfts fram i ljuset, vi har också kunnat se hur ”jakten på den rätta metoden” (för att citera artikel från Anette Forssten Seiser och mig själv) har skapat en utvecklingshets på flera ställen i landet, där de kloka och kollegiala har skjutits åt sidan eller förhastats. Forskning har paketerats till enkla lösningar och ibland har skolor och lärare tvingats in i ”att alla ska göra lika för alla i elever” oavsett vad det gäller. I mina frågor som rör bedömning och betyg har vi kunnat följa en resa där undervisning ibland har förvandlats till en ständig jakt på bevis för omdömen och betyg. Vi har också kunnat se att meritvärde och höga betyg ensidigt används som ett kvalitetsmått både på enskilda lärare och skolor. I detta har ändå fantastiska lärare i detta landet, inkluderat er själva, lyckats navigera och synliggöra också allt det som är positivt i vårt yrke. Ni har inte duckat för det som är svårt men ni har visat att vi kan röra oss på två arenor samtidigt. Vi kan mötas kollegialt, sätta ljuset på vår egen undervisning och inspirera varandra. Samtidigt som vi kan ge uttryck för och protestera högljutt mot det som påverkar vår undervisning och barn och elevers skolgång negativt.
2016 mailade jag till en av er och frågade om jag kunde nyttja det material som beskrevs i ett blogginlägg vid mina föreläsningar. Jag fick ett positivt svar som avslutades med en förvåning av att jag hade läst och att jag hade uppmärksammat inlägget. Med det vill jag bara avsluta med att säga, vi är många som läser, vi är många som är tacksamma över era inlägg och vi är många som vill fira er på er årsdag! Tack för det viktiga arbete ni gör och tack för att ni delar med er! Önskar er allt gott framöver och ser fram emot att få fira er 10-årsdag så småningom.
Anna Karlefjärd
