Under ett par pedagogiska konferenser har vi behandlat högläsning och diskussionerna har då bland annat kretsat kring att det inte är alla elever som hänger med, förstår eller ens lyssnar under högläsning. Dessa diskussioner har lämnat en bitter eftersmak: Om det alltid är så att vi ”tappar” några elever vid högläsningstillfällena innebär det ju att ganska mycket undervisningstid är bortkastad för dessa elevers del. Någonting behövde göras och som så ofta när något behöver göras vänder jag mig till BFL och det tänkande som genomsyrar dess nyckelstrategier. Det var dags att utveckla mitt användande av nyckelstrategi 2: Att skapa aktiviteter som synliggör lärandet.Ibland får jag intrycket av att det vilar en aura av myspys kring högläsning (och när jag skriver högläsning i detta inlägg avser jag lärarens högläsning). Det är något man kanske ägnar sig åt på morgonen innan eleverna riktigt vaknat till, eller sist på eftermiddagen när de är trötta. Samtidigt säger forskningen att högläsning är ett viktigt verktyg för att utveckla elevernas språk och det borde ju betyda att vi ska jobba för att göra högläsningen så lärorik som möjligt. Även om det finns fall där högläsningen mest används för underhållning eller trivsel, arbetar säkert många lärare aktivt med att reda ut oklarheter i texten, stanna upp och diskutera, ställa frågor, göra kopplingar och modellera. Det gör jag också, men hur vet jag att alla elever tar till sig av detta? På en av de senaste konferenserna diskuterade vi frågeställningen ”Under vilka av dina undervisningsmoment kan en elev vara passiv utan att du vet det?”. Högläsning var ett av dessa moment. Och även om jag aktiverar alla elever med exempelvis en skrivuppgift efteråt, så sker det ju just efteråt. Då kan det vara för sent för vissa elever.
Jag ville skapa en mekanism som aktiverade alla elever under högläsningen och kom att tänka på mini-whiteboards. Dessa brukar vara ett populärt inslag i undervisningen och ofta också fylla sitt syfte. Så vid nästa högläsningstillfälle hade jag förberett tre olika uppgifter som eleverna skulle få lösa på sina whiteboards under läsningen.
Den första uppgiften introducerade jag innan jag började läsa. Jag förberedde eleverna på att jag skulle läsa ett ganska känslosamt parti ur boken och gav dem i uppgift att skriva ner alla känslor som de trodde att huvudpersonen upplevde under denna scen. Resultatet blev skyhögt över förväntan. Under min rundvandring bland skrivtavlorna kunde jag konstatera att alla hittat någon känsla och de flesta hittat ganska många. När jag sedan drog namnstickor och lät några elever läsa upp vad de skrivit visade det sig dessutom att de kunde koppla känslan till ett speciellt tillfälle i boken och motivera. Vi samlade alla känslorna på stora tavlan och det blev en imponerande samling må jag säga.
Uppgift två bestod i att sätta sig själv i huvudpersonens situation och göra det svåra val som hon ställdes inför. Det var tydligt att eleverna ”gick igång” på detta. Flera kommenterade högt hur svårt det var att välja, men alla gjorde till slut sitt val och alla motiverade sitt val.
Den tredje uppgiften var en typisk ”mellan raderna”-fråga. Den krävde verkligen uppmärksamt lyssnande och här fick några elever problem, men det syntes att de uppskattade att få höra andra elever redogöra för sina svar. Det fick också en uppsamlande effekt: Nu var alla med på banan igen och kunde ta del av slutet på kapitlet.
Det kan kanske tyckas som att jag dödar njutningen med högläsning genom att göra flera relativt långa avbrott i läsningen, men ingen elev uttryckte något i den riktningen. Tvärtom var alla aktiva och det var mycket glädje i luften under denna lässtund. För en del elever var det kanske rent av första gången de hängde med och inte bara stängde av?
Jag avslutade med att fråga klassen om de ville göra så här vid nästa högläsningstillfälle också och fick ett rungade ja till svar. Ska jag vara helt ärlig kan jag inte komma på något enda skäl till varför jag inte skulle plocka fram mini-whiteboards vid varje högläsningstillfälle i fortsättningen. Jag gör det av omsorg om deras lärande. Tiden är för dyrbar för att tillåta elever att vara passiva.
Att diskutera
1. Hur vet du att alla elever hänger med och får ut något av högläsningen?
2. På vilka olika sätt kan vi stötta eleverna under högläsning?
3. Vid vilka andra undervisningstillfällen finns det risk att elever är passiva? Kan mini-whiteboards utgöra ett verktyg även vid dessa tillfällen?
Tack för nya tankar! Vad var det för bok/text du använde vid det här tillfället?
Hej!
Vilket intressant inlägg. Jag skulle gärna vilja veta lite mer om vilken bok du läste och vilket kapitel. Hur gick du vidare?
Vilken bok var det du läste?
Hej!
Det var “Landet med de tusen namnen” av Johanna Nilsson