Aktiv elev – men effektiv?

Vid lektionsavslut frågar jag ofta eleverna vilka som är nöjda med sin arbetsinsats. Jag kan ibland förvånas över somliga elever som då räcker upp handen. Jag kan emellanåt tycka att elever som inte alls kommit långt ändå ibland upplever sig nöjda med vad de åstadkommit under lektionspasset.

Detta kan vara ett utfall av att det ser bra ut att räcka upp när läraren frågar. Något som låter positivt och då vill man vara på rätt planhalva. Oftast är dock uppsåtet ärligt. Man upplever som elev att det gått bra – eftersom man faktiskt jobbat hela lektionen. Men vad är det som händer när man trots detta inte kommer så långt och när man som elev inte upplever att det blivit alltför lite gjort. Vi pratar effektivitet.

Jag avser här den kategori elever som anstränger sig men ändå inte hinner med så mycket som de borde. De elever som av olika anledningar har svårt med fokus på arbetet eller har bristande motivation är en annan problematik som inte berörs i detta inlägg.

foto: Bengt Christensson

Effektivitet är ett begrepp som man verkligen bör handskas med på ett högst individuellt plan. Elevers förmåga att genomföra ett arbete/moment ser ju väldigt olika ut från elev till elev om man ser till effektivitet.  Elevens potential får avgöra vilka krav som kan tänkas vara rimliga att ställa. Vi måste också väga in aspekter som svårighetsgrad och arbetets kvalitet när vi pratar om vilken arbetsmängd som rimligtvis ska hinnas med. Men om eleven är omedveten om sin ineffektivitet,  när eleven tror att han/hon utför ett skolarbete (lektionsarbete) på effektivast möjliga sätt.

Hur som helst, jag vill här avhandla exemplet ovan där eleven – som jobbat hela lektionen – ändå inte kommit så långt i sitt arbete.  ”Jag gör mitt bästa och jobbar på hela lektionen” tycker eleven och undrar om inte det räcker. Jag hyser största respekt för den tankegången hos eleven. Kan pedagogen verkligen begära mer? Här funderar jag över några olika saker som kanske kunde underlätta för eleven att genomföra ett arbete på ett effektivt sätt.

En del av problematiken kan tillskrivas kategori studieteknik där detta inlägg kan ses som en fortsättning eller åtminstone en tangering av min förra blogg  https://1larare.svedala.se/studieteknik-mer-an-bekvamt-sittande-lugn-miljo-och-bra-belysning/ som handlar om just studieteknik sett ur olika infallsvinklar.

foto: Bengt Christensson

Har du som pedagog satt ribban genom att tala om vilka förväntningar du har på eleven?  Har du varit tydlig i dina instruktioner till dina elever? Det kanske stundtals kommer an på dig själv som lärare. Du kanske tänker att ” jag har ju visat detta/talat om detta” kanske mer än en gång t.o.m.  Ambitionen är god men det är svårt att nå ut till alla med allt.

Jag tar några exempel hämtade från mitt ämne trä- metallslöjd.

En elev ska raspa på en kant som ska bli rundad och fri från hack efter föregående sågning. Eleven raspar och raspar men hacket försvinner inte.  Vilka faktorer påverkar effektiviteten?

  • Tar du 15 rasptag på en minut eller tar du 60 rasptag?
  • Utnyttja verktygets längd. Är rasptagen så långa som verktyget erbjuder? Eller tar du bara korta tag där du bara utnyttjar en liten del av ditt verktyg?
  • Belastar du träbiten fjäderlätt med verktyget får det till följd att väldigt lite spån rivs loss från arbetsstycket för varje rasptag. Eller använder du en stor del av din tyngd som tryck på verktyget? En och annan elev tycker att det kan vara skönt att sitta ner och jobba, då ovetandes om att arbetsmomentet tar flerdubbelt lång tid att genomföra. Därför får inte mina elever sitta under slöjdarbetet, dock med vissa undantag.
  • Arbetsriktning på trä: Jobbar du med fibrerna och får ett verktyg som avverkar maximalt eller jobbar du mot fibrerna vilket resulterar i ett verktyg som blir svårbemästrat och som mest hackar mot arbetsytan.
  • Arbetsriktning på verktyg: Ganska frekvent kan jag se elever i yngre skolår som jobbar med verktyget åt fel håll. Verktygets tänder är riktade åt ett håll och eleven står och drar verktyget ”baklänges” vilket får till följd att väldigt lite spån avverkas.

Allt detta är exempel på hur eleven – på ett avgränsat moment – kan arbeta hela tiden, men på ett ineffektivt sätt. Det finns förmodligen motsvarande punkter inom i stort sett alla moment eller arbetsområden i träslöjden. Förmodligen även i de flesta andra ämnen också.

Vart vill jag då komma? Jo om en elev inte är medveten om sin ineffektivitet så är det viktigt få den informationen från annat håll.  Jag kan som pedagog tycka att eleven ser ut att jobba bra. Men då har jag inte tagit mig an eleven så noga som jag borde. Att redan på ett tidigt stadium upptäcka ineffektivitet är viktigt.  Att upptäcka att det går lite trögt för Kalle eller Lisa måste göras ganska omgående, så inte eleven slösar bort för mycket tid på dålig effektivitet och kanske därmed också tappar sugen eftersom det tar lång tid att nå sitt mål.

Är det bara läraren som ska kolla sina elever hela tiden? Nja, läraren har ju alltid det övergripande ansvaret men det är bra att få eleven att tänka efter själv också. Att eleven sätter egna mål. Har man arbeten i ämnen där man har ett moment som alla elever genomför samtidigt under en lektion är det kanske ett mindre problem. Men har man ett ämne som i sin natur har arbetsområden som spänner över flera veckor eller månader, då är det viktigt att ha en struktur där effektiviteten bakas in i elevens medvetande.

foto: Bengt Christensson

Som nämndes i inledningen – min metod är att eleven får tänka ut sitt eget lektionsmål. Eleven ska tänka ”Så här mycket ska jag hinna med under denna lektionen för att bli nöjd”. Alla ska göra det. Det spelar då ingen roll om jag under ett och samma tema har några elever som ska jobba vid pelarborrmaskinen, några som ska klippa plåt, andra som ska skruva ihop träbitar samtidigt som ytterligare någon elev svarvar. Alla ska sätta sina mål för lektionen. Mätbara mål för att kunna utvärdera på ett bra sätt.

Jag brukar ge 30 – 60 sek. betänketid vid lektionsstart. Jag frågar alla elever vilka mål de har satt upp. Ibland låter jag alla elever redogöra sina mål muntligt (vilket tar tid), ofta låter jag hälften redogöra och ibland ingen alls. Det viktiga är inte att redogöra för mig som lärare utan att ha en egen plan för just påbörjad lektion. Eleverna vet att vid lektionsavslut kommer jag följa att upp frågeställningen genom att fråga hur många som nådde sina mål. Det är viktigt att ha mätbara mål. En elev som säger ” jag ska börja borra” kan ju nå sitt mål inom 5 minuter. Detta för att målet inte är distinkt. Om eleven istället hade uttryckt ”jag ska hinna med att borra färdigt alla min 12 hål på min spelbräda” så är målet både distinkt, mätbart och lätt att utvärdera.

På detta sätt ger jag eleverna möjlighet att….

  • få en egen struktur och förförståelse vilka moment lektionen kommer att innehålla
  • sätta press på sig själv (effektivitet)
  • lära sig tidberäkna ett moment eller arbete

 

Kommentar:

När eleven redogör för sitt satta mål kan jag snabbt göra en bedömning om målet är rimligt. Ibland kan man lyfta det med hela elevgruppen; t.ex.  ”Är det ett rimligt mål för Thea att hinna både skruva i två lister, putsa all kanter runda och ytbehandla”? De andra eleverna deltar genom att de ger sin syn på hur lång tid varje moment tar. Kanske Thea får anledning att sänka sin målsättning en aning.

På samma vis ska eleven inte sätta likhetstecken mellan att inte hinna nå lektionsmålet och att inte ha varit effektiv på lektionen. Kanske var det kö till ett verktyg eller en maskin som föranledde eleven att ändra eller sätta andra nya mål istället.

Det intressanta här blir diskussionen som uppstår; hur stor arbetsmängd ska eleven utföra för att lektionen ska betraktas som effektiv?

 

Att diskutera:

  • Hur jobbar du med att få eleven att jobba effektivt utefter sina förutsättningar?
  • På vilka sätt kan du få dina elever få syn på sin egen effektivitet/ineffektivitet?
Share Button

En reaktion på ”Aktiv elev – men effektiv?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *