Både min mamma och pappa lyssnar uppmärksamt när min chef berättar om vad jag behöver utveckla i min yrkesprofession. De nickar båda samstämmigt och mamma tillägger stundtals spontana “Ja, det är vår Magnus det!”. Jag sitter mest och lyssnar. Väntar på att de pratat färdigt om mig så jag kan säga mina inövade repliker som gör att de är nöjda och vi kan lämna denna märkliga situation. När vi lämnat mötet vänder sig pappa om och tar bryskt till orda: “ Vi får väl se om det blir någon löneförhöjning för dig i år min son.” Fortsätt läsa Jag måste räcka upp handen mer →