Att göra anpassningar för en enskild elev eller för hela gruppen? Del 2

I min förra blogg skrev jag om att vi på skolan arbetar med inkluderande lärmiljöer. I det arbetet läser vi nu om NPF i regi av SPSM. Det har fått mig att fundera. Förra gången skrev jag mest om fysiska anpassningar, men när vi nu läser om perception, minne, kognition osv…, har jag tänkt efter vad vi gör mer än att anpassa fysiskt. Elever med NPF är ju en ganska spretig grupp med skiftande behov, men min grundtanke är den samma som innan – är det bra för några enskilda ska det finnas tillgängligt för alla (i den mån det är möjligt). Fortsätt läsa Att göra anpassningar för en enskild elev eller för hela gruppen? Del 2

Vakta din tunga, men tala ur skägget!

Ord kan väga lätt och tungt

Alla lärare känner sig någon gång tjatiga (ibland något för ofta…). Du tycker att du varit tydlig, att du sagt en sak minst fem gånger, att du dessutom sagt samma sak i flera veckor, att du verkligen tycker att du har förvissat dig om att alla har hört. Ändå verkar det som att ingen mer än du fanns i rummet varje gång du yttrade dig… Som om alla såg att din mun rörde sig men att det inte kom något ljud från den…

Den här känslan kan kännas tröstlös och även den mest ihärdige kan vackla och börja misstro sin egen förmåga.


Samtidigt är du som lärare en viktig röst som förutom att förmedla kunskap ska förmedla demokratiska värderingar, guidning i livet, ordning och struktur, lugn och trygghet och objektiv syn på tillvaron. Du ska också kunna använda dina ord för att medla, förklara, inspirera, väcka tankar och mana på.

Fortsätt läsa Vakta din tunga, men tala ur skägget!