Programmering 1.0

Just nu går jag utbildningen  ‘Programmering med matematikdidaktisk inriktning’ på Malmö Universitet. Det är helt klart en utmanade utbildning, där jag vid ett flertal tillfällen är helt borta när det gäller att programmera. Det känns som jag är helt vilse och programmeringen är som ‘grekiska’ för mig. Jag förstår känslan som eleverna ibland har i klassrummet, när helt nytt kunskapsinnehåll presenteras, där de verkligen sitter som frågetecken. Men jag trivs bra med utmaningar och programmeringen kan ju inte vara det mest svåra att lära sig.

Men jag har funderat mycket kring det här att eleverna ska lära sig programmering i skolan. Vad är syftet? Är syftet att vi ska utbilda våra elever att bli programmerare? Fortsätt läsa Programmering 1.0

Ny skola – nya möjligheter

Att arbeta på en nybyggd fin skola ger inte automatiskt en bra undervisning. Däremot underlättar det och ger nya och bättre förutsättningar. Mitt arbete som NO-lärare har blivit betydligt lättare och roligare sedan vi i höstas flyttade in i nybyggda Aggarpsskolan.

Jag har alltid älskat att undervisa i NO. Eleverna på mellanstadiet tycker oftast att det är väldigt spännande och intressant. Många gånger har jag däremot tyckt att det är ett tungt och krävande jobb och har inte alltid tyckt att jag har haft de förutsättningar som krävs för att kunna utföra mitt arbete. Det har ofta varit tidskrävande och arbetsamt. Jag har rotat hemma och i hemkunskapsskåpen, handlat i livsmedelsbutiken inför varje kemiexperiment och kånkat på byttor och kastruller till och från jobbet. Experimenten har förenklats. På nybyggda Aggarpsskolan ser förutsättningarna helt annorlunda ut. Fortsätt läsa Ny skola – nya möjligheter

Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Med ålderns rätt har jag vid det här laget varit med om ganska många typer av utvecklingssamtal. Olika både på grund av en på skolan gemensam struktur men också hur jag inom den egna ramen har hittat en nivå där jag får ut så mycket som möjligt under de 30 min som finns till förfogande för ändamålet. Från att ha varit ett jobbigt moment i början av lärargärningen ser jag numera faktiskt fram emot terminens utvecklingssamtal med min grupp högstadie-elever. Det känns som jag hittat ett förhållningssätt som jag både trivs och känner mig trygg med. Och som känns effektivt. Dessutom upplever jag efteråt oftast nöjda föräldrar och elever. Fortsätt läsa Utvecklingssamtal – en spännande del av jobbet

Teknisk innovation för en hållbar utveckling!

“Vi är den första generationen som kan utrota fattigdomen och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna”, så sa FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki-moon om de globala målen för hållbar utveckling från FN när de antogs av världens länder 2015.

Men vad betyder då hållbar utveckling? Begreppet skapades av FN:s världskommission och definitionen är:

Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.” En hållbar utveckling bygger på tre dimensioner: det sociala, miljön och ekonomin.

Stora ord, som måste förankras i verkligheten. Skolan har en stor roll att göra eleverna medvetna och vi i åk 5 på Naverlönnskolan har därför valt att fördjupa oss i hållbar utveckling i ett ämnesövergripande arbetsområde som vi kallar ”Mitt hållbara liv!?”

Innovation och tekniska framsteg är en av nycklarna till att hitta hållbara lösningar och därför är det mycket viktigt att eleverna får möta naturvetenskapen i skolan, så att de utvecklar ett intresse och en nyfikenhet att fortsätta arbeta med teknisk utveckling även som vuxen. Vi började därför att arbeta med programmering på tekniken. Eleverna fick olika uppdrag att lösa med Bluebot . Första uppdraget var att i grupp skissa upp en bana som Blueboten skulle kunna ta sig fram i. Det fanns vissa kriterier som skulle uppfyllas under banan, t ex att parkera, back, 90 graders sväng mm. När eleven var nöjd med sin skiss, fick de bygga sin bana med kaplastavar utifrån sin skiss. När eleverna programmerade Blueboten och provkörde sin egen bana märkte de att vissa svängar inte fungerade, att vissa sträckor inte stämde med hur långt ett steg var för Blueboten. Fortsätt läsa Teknisk innovation för en hållbar utveckling!

Att göra anpassningar för en enskild elev eller för hela gruppen? Del 2

I min förra blogg skrev jag om att vi på skolan arbetar med inkluderande lärmiljöer. I det arbetet läser vi nu om NPF i regi av SPSM. Det har fått mig att fundera. Förra gången skrev jag mest om fysiska anpassningar, men när vi nu läser om perception, minne, kognition osv…, har jag tänkt efter vad vi gör mer än att anpassa fysiskt. Elever med NPF är ju en ganska spretig grupp med skiftande behov, men min grundtanke är den samma som innan – är det bra för några enskilda ska det finnas tillgängligt för alla (i den mån det är möjligt). Fortsätt läsa Att göra anpassningar för en enskild elev eller för hela gruppen? Del 2